Garnanäs fiskeläge

Sven Petterssons brygga i Garnanäs.

I svensk sjöfartshistoria dyker namnet Garnanäs upp redan i början av 1700-talet. Gallioten Lärkan går till botten utanför fiskeläget den 27 september 1703.

Modell av Galliot.

Detta och om Garnanäs Tullbåt på 1800-talet finns att läsa i min kommande bok Två unika fiskelägen: Gyön - Garnanäs i Blekinge. År 1831 fick torparen Måns Månsson och Inga Gummesdotter ytterligare ett barn, Samuel. Han skulle i vuxen ålder bli kustroddare i Garnanäs. Samuel Månsson och Maria Olasdotter fick flera barn och en av sönerna, Sven Johan, blev också kustroddare. Dessvärre drunknade Sven Johan vid laxfiske redan 1893. I kapitlet om Garnanäs fiskeläge ligger fokus på fiskebefolkningen från slutet av 1800-talet och fram till mitten av nästa sekel.

Kustroddaren Samuel Månsson och hans hustru Maria Olasdotter och sonen Sven Johan Samuelsson

Skutskeppare fanns både i Garnanäsviken och Svalemålaviken. Vissa av dessa skeppare blev legendarer redan under sin livstid. Viktor Svensson och hans son Erik, kallad Östersjöskräcken, tillhörde denna kategori. Om en del av deras äventyr finns att läsa i kommande bok.

Familjen Svensson från Garnanäs omkring 1915. Fr.v. Erik ”Östersjöskräcken”, Nanny ”Norrskan”, Ivan och sjökapten Viktor Svensson.

I Pilken på östra stranden av Garnanäsviken etablerades några stugor i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Fiskaren August Petersson och Matilda Jönsdotter från Gyön var först och flera av deras barn blev kända med tillnamnen Pilken. Såsom Schenn i Pilken, Ernst i Pilken ibland kallad PilkaErnst. På västra sidan av samma vik flyttades en stuga från Gyön 1911. Den tillhörde Sven Persson och Mathilda Petersdotter. Sonen Hilding, kallad Kråkeskånk, övertog senare stugan.

Margit Karlsson, hustru till fiskaren Erik Karlsson, plockar sill efter framgångsrikt fiske.

Ernst Petterssons ”Ernst i Pilkens” stuga. Byggd i början av 1900-talet.
Målning från 1940-talets första år av okänd rekryt.

Tavla från ett fiskeläge

Barfota kom hon springande till stranden,
där fiskelägets kvinnor rensa garn,
och plötsligt ser hon båtarna och sanden
med andra ögon än ett sorglöst barn.
Ty trettonåringen är nu en annan,
hon står vid havet, ensam, litet blek,
med ett förnumstigt allvar över pannan
och tar farväl av sina somrars lek.
Snart är hon vuxen. Hon har fått beskedet
för första gången av sitt blod i natt,
och skyggt hon ställer sig i kvinnoledet
att i den långa räckan gripa fatt.
Det blåser upp. En stöt i garnen rister,
och havet mullrar i ett nytt register.

Ur Vårens löv och höstens av Anders Österling (1963)

Anders Österling kom till Gyöns fiskeläge 1916 och kom att tillbringa många somrar vid denna kuststräcka.

Vy mot Pilken.