Tanken på att skriva en bok föddes för länge sedan. Tänkt som en gåva till mina döttrar. Detta därför att min känsla för Gyön och skärgården skulle gå i arv. När jag sedan mötte fiskaren Bertil Svensson vid Svalemålaviken och lyssnade till denne fantastiske berättare tog idén fastare form.

Redan uppe och inte gråter, vilken tid på dagen jag mötte Bertil var hälsnings-frasen densamma. Med yrkesmannens skicklighet flådde han flundrorna samtidigt som historier flödade ur honom. Alltid kände jag mig välkommen till Bertil och Hulda.

Människor jag har haft förmånen att möta berättade, lånade ut familjealbum, dagböcker, köpehandlingar, m.m. Därefter började frågan komma. När blir boken klar? Boken som jag aldrig tänkt publicera följdes av flera...